1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Den feges lögn

Nästeschef Daniel Gerdås pekar i den här artikeln ut feghet som orsaken till att många avstår från att göra sin plikt och kämpa för vårt folk.

Det har de senaste dagarna på Nordfront publicerats två utmärkta artiklar. Den ena artikeln, ”När kollapsen kommer går jag med” där Karl Folkesson kommenterar fenomenet med sympatisörer som väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen utan avvaktar tills kollapsen kommer och den andra artikeln, ”Vem är nationalsocialist” där Marcus Hansson argumenterar för att man inte kan vara nationalsocialist om man väljer att inte organisera sig. Jag vill med denna artikel komplettera dessa två bemötanden med ett eget.

Jag har under en längre tid följt kommentarer på Nordfront, på Nordfronts fristående chattgrupp på Telegram och på andra plattformar och har under flera år pratat med många rekryter och sympatisörer. Jag har nog hört de flesta ursäkter och undanflykter till varför de väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen. Nästan samtliga grundar sig i en enda sak.

De ursäkter man får höra är ”Jag stödjer er men…”, ”Om Motståndsrörelsen bara förändras på det här sättet…”, ”Om ni bara driver de här frågorna istället…”, ”Om ni inte varit så radikala i den frågan…” osv. Lika vanliga är undanflykterna som ”Jag är rädd om mitt jobb”, ”Min familj och mina vänner skulle ta avstånd från mig”, ”Jag hinner inte då jag är fullt upptagen med annat just nu”, ”Jag väljer att satsa på självförbättring eller prepping istället” eller ”Om bara detta eller detta händer så går jag med”. Samma sak gäller för alla dessa oavsett vilket argument de väljer för att försvara varför de väljer att inte gå med. Det är den feges lögn. De letar alla efter ursäkter. De gräver till och med ned sig så djupt i dessa ursäkter att de även ljuger för sig själva. Egentligen är det rädslan som styr dem och de bygger upp dessa ursäkter och undanflykter för att dölja sina egna tillkortakommanden både för sig själv och för andra.

Jag själv tvekade länge innan jag tog beslutet att gå med i Motståndsrörelsen. Jag visste att jag skulle få betala ett pris för mitt engagemang. Nordiska motståndsrörelsen är en nationalsocialistisk organisation som öppet och tydligt pekar ut den riktiga fienden. Motståndsrörelsen är inte som de andra organisationerna och partierna som bara ser till symptomen, men som antingen blundar eller är blinda för den verkliga orsaken till symptomen eller som till och med allierat sig med orsaken. Den verkliga orsaken  är den globala elit av stamfränder som nästlat sig in i varenda regering, som äger i princip all media och alla banker. Detta gör de till en mycket mäktig fiende och att sätta sig upp mot denna fiende har sitt pris. Det som trots detta fick mig att gå med och det som har drivit mig sedan dess och som aldrig fått mig att tveka var min pliktkänsla, mitt samvete samt min heder som man.

För om inte jag kämpar, vem ska då göra det? Om inte jag vågar ta något ansvar, vem ska då göra det? Hur kan jag begära att andra ska kämpa när jag själv väljer att inte göra det?

Hur kan jag begära att andra ska ta risker när jag själv är för feg? Hur egoistiskt är det inte när andra ska få kämpa för mig och mina barn samtidigt som jag själv sitter hemma i trygghet och tittar på? Endast en ynkrygg skulle välja sin egen trygghet och låta andra stå för kampen.

Jag vill med detta uppmana alla er läsare till att ställa just dessa frågor till er själva. Om inte ni, vem?

Och när era barn våldtas, förnedringsrånas och mördas, när landet svämmas över av rasfrämlingar, när ett främmande folks makt över era liv stärks för var dag och hotet mot vårt eget folks överlevnad är överhängande, vad betyder då era små ursäkter och undanflykter? Hur egoistiskt och hederslöst är det inte av er att välja att inte organisera er och göra motstånd? Eller ämnar ni lämpa över detta på era barn?

Och den sista ursäkten att det är bättre att inte vara organiserad utan att kämpa på egen hand, den vet vi alla att det som mest betyder tangentbordskrigande bakom ett anonymt konto – och det är inte på långa vägar tillräckligt.

Låt inte er rädsla få överhand. Res er istället upp som män och organisera er. Om alla ni som tvekar faktiskt tar steget och går med kan vi bygga upp en oövervinnerlig styrka!

Titel:Den feges lögn Författad av:Daniel Gerdås Publicerad:2021-10-26 Uppdaterad:2021-10-26

Läs också: